Home Up Sök

Arizona
Arizona Texas Indiana Norge Österrike Paris

 

 

 

 

In English

I januari 2005 åkte vi iväg till USA i 3 månader och därifrån skickade Myra hem följande resebrev till SPF i Svalöv. Här följer en ganska detaljerad beskrivning av vår tid "over there".

 

Här presenteras pensionärslivet i USA som "snowbird" (snöfågel). Vad är då en snowbird?

Enl. Norstedts stora engelsk-svenska ordbok är det den som flyr snön varje vinter för ett varmare klimat.
Enl. amerikanska Webster's New World Dictionary slang  -- "a Northern tourist who vacations in the South during the winter", alltså en nordstatsturist som semestrar i södern under vintern.
Det är inte så olik en svensk som övervintrar i Spanien. Skillnaden här är att vi tog "ekonomivarianten" med att bo i en husvagn i en speciell "park" avsedd för seniorer, Rincon Country West RV Resort. Där får man inte bo om man inte är 55+.

 

Resebrev

  1. Anlänt i Tucson

  2. Aktiviteter

  3. Filmstaden Old Tucson

  4. Tucson & Nogales

  5. Tågmuseum & U of A

  6. Desert Museum & Tanque Verde

  7. Biosphere 2

  8. Sista veckan i Tucson

  9. Phoenix - Wickenburg

  10. Avstickare till Las Vegas

  11. Sedona

  12. Grand Canyon

  13. Jerome & Verde Canyon

 

 

Resebrev nr: 1 - Anlänt i Tucson 

Vi anlände i Tucson planenligt kl. 23.00 nyårsafton och blev hämtad när vi ringde till hotellet. Det var dock tyst vid midnatt. Vi gick ut och kunde se lite fyrverkeri i fjärran. Här är det förbjudet att sälja fyrverkeri, så det är endast speciella tillåtna ställen som har fyrverkeri. Det är betydligt mera vanligt med fyrverkeri den 4 juli, USA:s nationaldag.

Min bror och svägerska (George & Sandy) skulle hämta oss nyårsdagen efter de anlände med sin husvagn. De råkade dock ut för en olycka och totalkvaddade hela sitt ekipage med pick-up och husvagn nyårsafton i Texas. De kunde dock gå därifrån med endast en massa blåmärken och köpte en annan pick-up och fortsatte resan nyårsdagen. 

Vi tog oss till vårt nya "hem", Rincon Country West RV Resort (RCW), med taxi och checkade in utan problem. Då George & Sandy var här förra året, ville personalen höra hur det gick för dem. Här finns platser till ca 1000 husvagnar, dock inte till de stora som är vanliga i USA. Detta är även en s.k. "gated community" med staket runtom och en grindstuga som måste passeras. Allt för att alla ska känna sig trygga. Alla som bor här jämt samt personalen är extra vänliga och det smittar av sig. ALLA hälsar alltid. Folk kommer med sina husbilar (de flesta över 10 m långa och har en "vanlig" bil som släpp!), husvagnar (ganska stora schabrak med svenska mått mätt), eller bor i s.k. "parkmodeller" som är godkända i parken (husvagnsparkering avsedd för längre tids boende kallas för en "park" i stället för "camping" som är en betydligt enklare anläggning) -- vi bor i en sådan park. 

Vårt "vinternäste":
2 rum och kök (& badrum) på 34 m2 som vi hyr hela januari.
Köket har en vanlig spis och mikro samt kyl/frys.
"Salongen" med TV-hörnan. 
Vi har kabel TV, telefon, trådlös bredbandsanslutning, samt tillgång till en mängd aktiviteter, inkl. pool, bubbelpool, biljardhall, etc.
Sovrummet
Det är inte vår bil på gatan utanför receptionen.

Hyran för hela månaden (inkl tillgång till samtliga faciliteter) går på ca 11.500 kr, som kan jämföras med en stuga under högsäsong. Poolen är uppvärmd likaså bubbelpoolen (3 st.). Här finns 3 st. tvättstugor, samt 3 st. gym som används flitigt. Kaffe serveras gratis i kafferummet hela dagen, och så finns även ett litet bibliotek, postkontor (där varje plats har egen postbox och det går att köpa frimärken), systuga, kortrum (alla sorters kortspel), pingis, tennisbana, shuffleboard, m.m. En jätte stor aula där fester, bingo och annat erbjuds. Vi går på en stretchingklass dagligen. 

Poolen med snöklädda berg i bakgrunden

För att ge en liten provsmak, här finns programmet för enbart måndag:

7.00    
TOPS (Take Off Pounds Sensibly = viktminskning)
7.15-7:45 
stretching (M-F)
7.45-8:45
aerobics (M-To)
8.30  
tennis (M-To)
8.45         
shuffleboard
9:00-17:00   
keramikkonst (M & Ti)
9.00-12.00    
Villageaires träning (kör)
9.00            
cykelklubben cyklar
10.00            
horseshoes (kasta hästsko)
10.00-11.00    
motionssimning (M-F)
10.00-11.30    
blodtrycksklinik -- gratis blodtryck
10.00-12.00    
square dance plus
11.00-12.00    
vattenaerobics (M-F)
12.00-13.50    
danslektioner - vals
12.39-16.00    
träsnideri
13.00               
Cactus Quilters (kviltingförening)
13.00-16.00    
lätt bridge (ej tävlingsbridge)
14.00-16.00    
squaredance - avancerad
16.00-17.30    
danslektioner - ballroom
18.00-21.00    
diverse kort och spel
18.30               
syslöjd -- måla på T-shirts
18.30-21.30    
euchre (kortspel)
19.00-21.00    
släktforskning
19.00               
danslektioner - runddans workshop
19.00               
square dans nybörjarlektioner
 

De här aktiviteter är kostnadsfria, förutom ev. materialkostnad. Dessutom finns en hel del andra aktiviteter, som pankaksfrukost 2 x / månad á 14 kr, vinprovning 2 x / månad á 25 kr, damlunch på exklusivt ställe á 100 kr, varieté á 30 kr, som vi har köpt biljetter till. FLER aktiviteter finns! 

Bingo i aulan

Där finns ett antal föreningar där även korttidsgästerna är välkomna. Tror du att vi vill lämna detta ställe den 1 feb? 

Idag var det endast +1C på morgonen, men lovas bli ca +15C och soligt senare på dagen. Nu skiner solen och ser fint ut, så jag har inte tid att sitta här och skriva längre. 

Vi hörs igen när jag har mer att berätta. 

Hälsningar

Louie & Myra 

              

Till toppen

 

Resebrev nr: 2 - Aktiviteter

Som jag nämnde sist, är det många aktiviteter här. Dessutom går det att få en gratis kopp kaffe och sällskap i stort sett när som helst i kafferummet. På fredagsförmiddagen kl 9 ska man ha egen kaffemugg med sig och gå till aulan, där man får en kopp kaffe med munk. Många går redan en halvtimme innan för att kunna få välja bland de mumsigaste munkarna, då ett stort antal olika sorter dukas upp. Detta sponsras alltid av utomstående, t.ex. en resebyrå eller husvagnsförsäljare. De får visa upp sina varor, men huvudprogrammet är en påminnelse om kommande veckans aktiviteter.

05010508.JPG (43462 byte)
En "vanlig gata" i parken med s.k. parkmodeller på ca 35 m2. Här bor dem som har köpt sin lilla bostad eller hyr -- dessa flyttas inte. Ett speciellt område finns för hund- och kattägare
05010509.JPG (39270 byte)
Området för husvagnar och husbilar som man drar med sig och stannar en längre eller kortare tid. Det är inte ovanligt att folk kommer med sitt ekipage och stannar 2-3 månader under vintern. Möjlighet finns att ställa av dem på en parkering under tiden man inte är här och slippa dra den med sig.
Utanför receptionen och aulan direkt efter fredagskaffet. Här finns en karta över anläggningen med sina drygt 1000 uppställningsplatser samt rekreationsbyggnader.

 

Sightseeing

Nu har vi hunnit med en hel del sightseeing. 

Vi har varit ute på San Xavier Mission, även känd som "White Dove of the Desert" (öknens vita duva) med anor från 1700-talet. Den första kyrkan byggdes ca 3 km norrut från missionen som byggdes senare 1783-1797. Den är nu under renovering och har redan renoverats invändigt för ca 10 miljoner kronor. Den ligger på ett indianreservat och räknas som en viktig historisk del av Tucson, varför många kyrkor i området har skänkt stora summor för att hjälpa till med renoveringen.
Louie uppe på kullen intill missionen. Den användes även under filmningen av gamla TV-serien High Chaparral från 70-talet. Baksidan av missionen var fruns hemma hacienda i Mexico.
 
Vi har varit på Titan Missile Museum, den sista av 54 missilställningar av denna typ runtom i södra USA.
Kontrollrummet på en av de 18 st. kring Tucson. Det fanns även 18 kring Little Rock, Arkansas och 18 kring Wichita, Kansas. De ansågs vara det främsta försvar mot Ryssland under det kalla kriget.

 

Vi besökte Pima Air Museum, som är världens största rymdmuseum som är helt självförsörjande. Med en början 1976 med 75 flygplan, har den nu vuxit till 250 flygplan utsprida över 80 tunnland och med 150 tunnland till förfogande. Tack vare det torra klimatet, är de allra flesta flygplan utomhus i öknen.

 

 

Damerna roar sig

Jag och min svägerska var med på den årliga damlunchen, där ca 75 av parkens kvinnliga gäster körde ut till Tanque Verde Guest Ranch (Gröna oasens ranchpensionat). Ranchen byggdes på 1880-talet och blev en s.k. "dude ranch", en turistranch som ett slags pensionat med ridning och besöktes mest av stadsbor från de östra delstaterna 1920. Även här finns möjlighet att bo med tillgång till många aktiviteter till et pris av USD=370 - 495 / dag (2500 - 3500 kr / dag).

 

 

Vi är sponsrade

Förra veckans fredagskaffe sponsrades av en husvagns- och husbilsförsäljare. Det var roligt att kunna gå in i och titta på några av dem. De är inte nådiga -- inte bara att de är stora som bussar, men har stora s.k. "slide outs" -- partier som glider ut från sidan och ger mera plats invändigt när vagnen är på plats. De blir minst lika stora invändigt som vår husvagn och har alla bekvämligheter man behöver inklusive tvättmaskin och torktumlare!
Den dyraste husbilen de visade går på USD=195 000, eller ca 1,4 miljoner kronor. En begagnad "femte hjul" (en husvagn som dras av speciella pick-ups med en jättelik dragkrok mitt i pick-upbädden) som också hade oerhört mycket plats gick på USD=42 000 eller ca 300 000 kronor men sen tillkommer den speciella dragkroken och en pick-up (går EJ med en personbil). Den här handlaren hade över 700 st vagnar hemma -- och är mycket väl ansedd här i Tucson!

Vi har träffat 4 par enbart i vår gata som är s.k. "heltidare". Ett par i en stor husbil har sålt sitt hus, magasinerat sina ägodelar som de inte har med sig och har kört runt och bott i sin husbil i 5 år. Sedan träffade jag ett par i en " femte hjul" (trailer - en husvagn som fästs i mitten av bädden på en pickup och är i regel större än en vanlig husvagn) som har varit heltidare i 6½ år. Ett tredje par har bott i sin husbil i 9 år. De hyr platsen här i parken året om och har en liten friggebod här som inhyser sina ägodelar som de inte har med i husbilen, sen kör de ut och runt och kommer "hem" med jämna mellanrum -- lagom till golfturneringar.


"Femte hjul"
Ett fjärde par mitt emot oss har rest igenom de sammanhängande 48 delstaterna på 5 år och bestämt sig för att fortsätta, men nu ska de ha det lite bekvämare och ska sälja sin femte hjul för att köpa en husbil. Och vi har inte träffat alla i vår gata som har egen husvagn/- bil som de kör själva med och där finns många fler. Därför kan man fråga sig hur många i hela parken är "heltidare".

 

Här finns också bra shower varannan fredagskväll. En kille från Nashville, Keith Longbotham, som sjunger bra och har tydligen varit här förut var utsåld flera dagar innan för årets första show. 600-700 deltagare dök upp och biljetterna gick på ca 35 kr st.

 

Louie har gått med i en modelltågförening och vi var på en mässa i förra veckan som fungerade som loppmarknad men med endast modelltågprylar. Flera färdiga tågbanor var uppställda.

Nu har jag inte tid att sitta här och skriva längre -- vi ska ner till Nogales, Mexico idag. Gränsen ligger en dryg timmes körning rakt söderut, så det får jag berätta om senare.

Myra   

Till toppen  

 

Resebrev nr: 3 - Filmstaden Old Tucson

Beväpnad uppgörelse på gatan där en bankrånare sparkar sheriffen.
Filmstaden Old Tucson (Gamla Tucson) byggdes 1939 när västernfilmen "Arizona" med William Holden filmades. En ny måttstock för realismen i västernfilmer skapades. Sedan dess har över 400 västernfilmer, -serier och reklamavsnitt filmats här. John Wayne spelade in minst 4 filmar här i Old Tucson.
Publiken tittar på "uppgörelsen" medan skotten knallar. Vi hejar på sheriffen!
Det kostar ca 50 kr i inträde och går att få "2 för 1" kuponger där en går fri tillsammans med en betalande. Ca 350 000 personer besöker filmstaden/nöjesparken årligen.
När man väl har kommit in finns mycket att hitta på, från att åka på en antik karusell till att åka ett litet tåg.

 

 

Filmwestern

Roligast av allt är dock att se "shoot outs", en beväpnad uppgörelse på gatan. Stuntmän utspelar scener där banken blir rånade och sheriffen griper in och tar hand om de bovar som inte redan blivit nedskjuten från taken. Överlevande bovar hängs. Det är tuffa tag i vilda västern.

Kall öl på saloonen
Westerngirls uppträder 
OK Corall?
Bartendern Louie, servitrisen Myra och gästen Sandy

Ett axplock av filmer/TV-serier som har filmats i Old Tucson:

"The Bells of Saint Mary" med Bing Crosby och Ingrid Bergman, 1945

"Winchester 73" med Jimmy Stewart, 1950

"The Last Outpost" med Ronald Reagan, 1950

"Gunfight at the OK Corral" med Burt Lancaster och Kirk Douglas, 1956

"Cimarron" med Glenn Ford

"Rio Bravo" med John Wayne, 1959

"McClintock" med John Wayne, 1963

"El Dorado" med John Wayne, 1967

"Rio Lobo" med John Wayne, 1970

"Hombre" med Paul Newman, 1966

"Bonanza" serien med bröderna Cartwright filmade delar i 1966, 1971 och 1972

"Dirty Dingus Magee" med Frank Sinatra, 1970

"The Villain" med Kirk Douglas och Ann Margret, 1978

"Little House on the Prairie" (Lilla huset på prärien) med Michael Landon, 1977-1983

"Gunsmoke" med James Arness, 1972-1974 (serien började dock i 1955 och filmades i svart-vit i 10 år och sedan i färg i 10 år till, den TV-serien som sändes längst i TV med över 630 avsnitt)

"The New Maverick" med James Garner, 1978

"The Gambler" med Kenny Rogers och Bruce Boxleitner, 1979

Listan kan så klart göras mycket längre

År 1970 kom tåget "Reno" till Old Tucson och fortsatte en lång karriär inom film. Född 11 januari 1872 som lok nr 2816. 

Loket döptes till Reno, för att hedra staden Reno, Nevada, där det började sitt arbetarbana med att frakta guld och silver igenom bergen i delstaten Nevada. Efter 65 års slit pensionerades loket till Hollywood i 1939 och har setts i ett stort antal filmer. Loket var svårt brandskadad i den stora branden 1995, men renoverades och syntes i filmen "Wild Wild West" 1997 med Will Smith. 

Minns du?
1966-1971 filmades High Chaparral med Leif Erikson, Linda Crystal och Cameron Mitchell. Serien är en krönika över familjen Cannons kamp med flytten till Arizona-territorium för att bli boskapsuppfödare. Serien var den första som upplyste publiken avseende apacheindianernas kamp för att bevara kulturarvet som hotades av vita nybyggare.
Huset på High Chaparral
Hela serien filmades här på platsen, där inomhusscenerna filmades i den nybyggda studion. I 1989 började serien "The Young Riders" filmas och den gamla bondgården från High Chaparral blev en del av "Fort Reunion". 

I april 1995 brändes såväl inomhus studion som en stor del av byggnaderna i den centrala delen av filmstaden. Nu 10 år senare är mycket uppbyggt igen, men med ett nytt torg samt många nya hus, så det ser annorlunda ut. Myra besökte Old Tucson för första gången 1956 och Louie någon gång på 60-talet. Vi lyckades vara därute en gång på sen 60-tal när de höll på att filma utomhus. 

Varma (20-25C på dagarna) hälsningar

Myra

P.S. Nu är det dags att hoppa i bubbelpoolen innan vi äter kvällsmat. Louie tittar på amerikansk fotboll. Vi har varit på ett modelltågmuseum i eftermiddag, så Louie är i sjunde himlen.

Till toppen

 

Resebrev nr: 4 - Tucson & Nogales 

Som duktiga amerikanare, går vi i kyrkan på söndagar. Ett annat par från parken visade oss till The Holy Way Presbyterian Church och gudstjänsten där är som i de flesta amerikanska protestantiska kyrkor. Som brukligt, skickas en anteckningsblock runt där man väntas anteckna sitt namn och uppgifter man vill delge, t.ex. om man är ny. Innan predikan ska alla stå upp och vända sig om och hälsa dem som sitter runtomkring sig. Sedan frågas det om det finns förstagångsbesökare och de blir i så fall särskilt välkomnad. Pastorn står så klart vid dörren efter gudstjänsten och pratar ett par ord med var och en när de går ut (om man inte smiter ut en annan väg). Kaffe med dopp serveras i församlingshemmet efter varje gudstjänst och är ett utmärkt tillfälle att prata med andra. Vi träffade t.ex. en kyrkomedlem som bor i vår park.

Den är en liten kyrka, men har tre gudstjänster varje söndag. Man har över 300 deltagare varje söndag på vinterhalvåret och hälften så många på sommarhalvåret. Själva kyrkan byggdes för ca 8 år sedan, men församlingen har varit igång betydligt längre. I början träffades man i huset som hörde till marken kyrkan byggdes på och som numera används som församlingshem. 
Intressant är att bakom predikstolan finns ett jättelikt fönster med ett kors – men utanför fönstret är ett kaktusklätt berg med Arizonas berömda saguarokaktus överallt (som faktiskt endast växer i ett mycket begränsat område). 


 

Över gränsen

En dag körde vi ner till Nogales, Mexico, med 350 tusen invånare, jämfört med Nogales, Arizona med sina 20 tusen invånare. Det tar endast en timme numera med motorväg hela vägen, men det är som att komma till en annan värld. 

Gränsen till USA  – staketet i bakgrunden går upp över backen
Här finns endast ett staket som markerar gränsen, ingen flod som vid vissa andra gränskorsningar. 
Det går utmärkt att köra över gränsen, men de flesta som endast ska över gränsen parkerar på Arizona-sidan och promenerar över. Det går att få utmärkt parkering för USD=4/dag (ca 30 kr/dag). Behövs inte bilen kan det innebära stora risker att köra över med bilen och hyrbilar brukar vara spärrade för körning i Mexico. 
Gatulivet kan jämföras med vissa turistorter i Sydeuropa. Allt från vackert målade porslinspjäser till "serapes" (mexikanska  färgglada filtar) till guld- och silversmycken. 
Det hör också till att pruta. En "mexikansk minut" innebär att affärsinnehavaren vill att du kommer in bara en liten stund för att titta på varorna - det kostar ju ingenting att titta, menar dom. 

Det går faktiskt att fynda, men man får också se upp! Förstår man inte att det går att pruta, hittas inga fynd. En försäljare erbjöd oss fantastiska 24k guldhalsband som "han tillverkade själv" för ENDAST USD=80 (ca 550 kr), som är säkert ett bra pris om de faktiskt är 24 k. När vi inte verkade intresserade kom han genast ner till ett pris "enbart för oss" av USD=50 (350 kr) - men vi skulle absolut inte berätta det för andra. När vi gick ut blev vi förföljda medan han ropade ännu lägre priser. När han kom ner till USD=15 (drygt 100 kr) kunde min svägerska inte längre stå emot. Sen vände han sig till mig och frågade om jag ville ha ett till samma pris - vilket jag köpte.

Slut på pengar slut på shopping
Vi stannade tills våra öronmärkta pengar för dagen tog slut och vi tyckte att allt såg likadant ut, vilket tog ca 2½ timme. Vädret var fint och det var en lyckad utflykt. Tillbaka över gränsen hittade vi ett ställe tvärs över gatan från parkeringen där vi kunde kyla ner våra magar (ett gammalt familjeordspråk för att vara i "stark behov" av en glasstrut). 

 

Fritt fredagsfika med reklam

I fredags var det än en gång en husvagn/husbilsförsäljare som bjöd på kaffe med jätte gott dopp. De hade också många fina priser att erbjuda - min bror fick en liten bärbar radio med hörlurar för motionsrundan. 

Här några olika "bostäder":

Vi fick se en husbil med badrum med dusch längst bak i vagnen, bakom sovrummet samt en gästtoalett mellan köket och sovrummet (bra i fall man har barnbarnen med sig påstås det)! Husbilen hade inte mindre än 3 st TV-apparater - en ganska stor längst fram där man kunde sitta skönt i "salongen", en i sovrummet samt EN under vagnen som man kunde se utifrån när man satt utomhus under markisen. Med sitt fullt utrustat kök med mikro, ugn, kyl & frys, kunde man lätt tänka sig ett liv som "heltidare".  
Det minsta ekipaget som visades upp. 

Är det till att ha rätt körkort? Det är nämligen så att om man kör endast för sig själv och inte i yrkestrafik, går det bra att köra ett sådant stort schabrak med ett vanligt körkort! Med tanke på vad sådana åk kostar är det väl inte så riskabelt, då chauffören har mycket på spel.

 

Fredagsnöje

Showtime
I fredagskväll var det än en gång dags för show, denna gången med country-western som Yancey de Veer sjöng i 2 timmar med en kort paus. Han var mycket duktig och omtyckt. Biljetten gick på USD=5 (ca 35 kr). 

Vädret här är helt underbart, även om de har haft mer regn än vanligt. De har haft ett stort antal extra torra år här så påfyllning av vattenreserven behövs. För det mesta regnar det på natten och sen är 20-25 grader på dagen. Det kan vi leva med.

05012209.JPG (30419 byte)
En solnedgång -- men vi har sett ännu vackrare

Vi har gjort ännu mer, men det återkommer jag med. Hoppas allt är bra i Svalöv. Jag kollar www.hd.se med jämna mellanrum.

Hälsningar

Myra

Till toppen

 

Resebrev nr: 5 - Tågmuseum & U of A

Som ni vet, gillar Louie modelltåg - han är inte ensam. I parken bildades en modelltågförening i början av vår vistelse och Louie var med. Därför fick vi reda på tågmässan.

En vecka senare var det dags att följa med på en utflykt till stans modelltågmuseum som håller öppet 2 söndagseftermiddagar per månad. Här är det verkligen "män med sina leksaker" som gäller - tågbanor med flera olika mått inkl. G, H, OH och N.

Modelltågsmuseet med gänget från Rincon Country West
En av många tågbanor i museet
En tågbana till med en stor vagn längst bak i lokalen
Stadsdel på en av  banorna
Ytterligare en bana
Närbild med detaljer på en av banorna

 

 

University of Arizona

"Old Main" - första universitetsbyggnad från ca 1870 är väl underhållen och används fortfarande av militären för sina kurser.

Vi besökte även University of Arizona campus, eller universitetsområdet. Det var där vi träffades för över 40 år sedan. Då var det ett stort universitet med ca 24 tusen studenter. Idag finns ca 38 tusen. En bekant till oss sa att vi skulle räkna hur många år vi har varit borta och multiplicera med 2 för att få fram hur många nya byggnader där finns.  Det var intressant att upptäcka att de har byggt en hel del under jorden. Det påstås att samtliga föreläsningar för första års studenter hålls nere i den underjordiska delen.

Kårhuset, som inte var gammalt i början av 60-talet, revs och det byggdes ett nytt igen på samma ställe, men nu ännu större.

"College of Agriculture" - lantbruksuniversitet, där Louie och Myra träffades 1964. Huset byggdes i början av 1900-talet, men ser inte ut att ha förändrats sen vår tid.

Hälsningar
Myra

Till toppen

 

Resebrev nr: 6 - Desert Museum & Tanque Verde

"Garden of Gethsemane"
Jesu sista måltid bredvid floden

På sent 1940-talet var det en kille som bodde under en bro i Tucson som gjorde några religiösa cementskulpturer. En föreställer Jesu sista måltid och är större än naturlig storlek. Stället heter Garden of Gethsemane. Jag besökte den första gången år 1956. Det är inte många i stan som känner till det. När bron byggdes om på 1990-talet flyttades skulpturerna längre upp på land men fortfarande bredvid floden där en park skapades.

 

Shuffleboard är väldigt populär bland seniorer i USA. Rincon Country West  agerade värd för det prestigefyllda "Tucson Senior Olympics i Shuffleboard" (seniorolympiska spel i shuffleboard) och då kom ett stort antal lag från hela stan.

 

Öken

Arizona Sonora Desert Museum (grundad 1952) är verkligen ett ställe att besöka. Här finns både växtliv och ett stort antal djur som finns i öknen. Ordet "öken" framkallar tankar på mycket sand och mycket ödsligt. Denna öken kallas däremot för "den levande öken", då den är fylld med olika sorters kaktus. Faktum är att jorden här är mycket bördig och får man bara tag i vatten går det att odla nästan vadsomhelst, varför det finns stora arealer där lantbruk bedrivs.

Saguarokaktus
Den mest välkända kaktus i området är saguaro, men den växer i ett mycket begränsat område. Det är den vi ser mest i cowboyfilmer. Den växer oerhört långsamt och blir ca 50 år innan den får sin första "arm". Den samlar på vatten när det regnar och är en bra vattenkälla om man hamnar ute i öknen utan vatten.

Prickly Pear och andra kaktussorter i Arizona Sonora Desert Museum

En gångstig i Arizona Sonora Desert Museum
Där finns ett stort antal gångstigar i Desert Museum och för priset av ett säsongspass går det bra att promenera när som helst under öppettiderna och få en gratis kopp kaffe efter promenaden.

Pumor och andra vilda djur går också att hitta på Arizona Sonora Desert Museum.

Louie hittade en tågbana -- som användes vid brytning av silver och koppar i området.

                                 
Tanque Verde Guest Ranch

Myra och hennes svägerska Sandy blev så begeistrade över Tanque Verde Guest Ranch vid parkens damlunch, att de ville visa den för Louie och Myras bror George. Den viktigaste anledning var att George jobbade på Desert Willows Guest Ranch, en s.k. "dude ranch" (turistranch), 1955. Efter ett flertal försök att hitta den, hittade vi endast gatunamnet "Desert Willows Ranch Road" utanför Tucson. Vid första besöket till Tanque Verde fick di dock veta att ägaren till Desert Willows Ranch köpte Tanque Verde Guest Ranch! Det förklarade varför Desert Willows-området numera är uppdelat med tomter för bostäder och hästar. Maten var lika god och stämningen lika mysigt.

En "äkta" cowboy (uppstoppad docka) på Tanque Verde Guest Ranch

Matsalen på Tanque Verde Guest Ranch, där en underbar buffélunch (nästan som smörgåsbord) serverades för USD=14.50 (ca 100 kr) inkl kaffe/te

Bassängen med sitt rogivande vattenfall precis utanför matsalen på Tanque Verde Guest Ranch

Hälsningar
Myra

Till toppen

 

Resebrev nr: 7 - Biosphere 2

Biosphere 1 är ju jordklotet! Biosphere 2 var världens största växthus när den byggdes 1981-1983. Det var ett försök att reproducera tropiska samt subtropiska atmosfärer för att likna världens atmosfär. År 1983 flyttade 8 personer in i 2 år. Experimentet gällde att se om de kunde vara självförsörjande utan tillförsel utifrån. Detta var dock INTE en tidig "Robinson". Här finns alla tänkbara bekvämligheter, inklusive ett fint kök med diskmaskin, tvättmaskiner och torktumlare.

Varje deltagare hade en egen lägenhet med TV, CD-spelare o.s.v. och sovrum. I ett stort kontorslandskap hade var och en sitt eget skrivbord och internet-uppkoppling. En av deltagarna var en läkare, så att viktiga mätningar kunde göras med jämna mellanrum.  Var 8:e dag fick man stå för all matlagning och de övriga dagar fick man sätta sig till dukat bord. Måltiderna intogs gemensamt kring ett stort matbord. Ibland åts kvällsmat på en "balkong" med vacker utsikt. All mat odlades inne i "växthuset". Kaffebönor odlades och de väntade tills de fick tillräckligt många bönor för att kunna koka 8 koppar kaffe, vilket tog ca 14 dagar.

Biosphere 2 fick mycket kritik i början, om att det inte var tillräckligt vetenskapligt. Många viktiga saker kom dock fram. Största problemet var att i motsats till Biosphere 1 där det alltid var ljust och soligt någonstans, blev det mörkt i Biosphere 2. Just dessa 2 år drabbades Arizona av El Niño, varför det blev mindre sol än vanligt. De 8 överlevde dock sina 2 år.

Sex månader senare skickades 7 personer in för att stanna i 6 månader. Det var i stort sett omöjligt att vara självförsörjande då det var svårt att producera tillräckligt mycket mat p.g.a. för lite solljus samt för att producera tillräckligt mycket syre för både växt- och djurliv. Sedan dess arrenderade Columbia University (NY) stället och byggde studentbostäder till ca 400 personer. De bedrev forskning samt vanliga universitetsstudier. Studentbostäderna användes dock endast en termin. Nu är Biosphere 2 till salu, så det går kanske inte så mycket längre till att se allt invändigt.

Välkomstskylt utanför Biosphere 2 med en översikt över hela anläggningen.
Invändigt på ökenavdelningen

Utvändigt på den tropiska avdelningen.
Utvändigt på bostadsavdelningen.
Invändigt på den tropiska avdelningen.
Invändigt på den subtropiska avdelningen med den inomhus oceanen med fisk.

Utomhus - sfären i bakgrunden täcker en av de två lungorna 
Studentbostäderna, som ser ut som en liten västern stad

 

 

Snart Alla hjärtans dag

Nu att julpyntet har kommit ner i parken, börjar folk pynta till nästa stora helg -- Alla hjärtans dag.

05012730.JPG (22994 byte)05012732.JPG (18588 byte)

En jättelik uppblåsbar nalle med hjärta som är upplyst på kvällen. 
En cowboy utav trä med sin hund och ett hjärta.

 

Hälsningar 
Myra  

Till toppen

 

Resebrev nr: 8 - Sista veckan i Tucson

Sista veckan i Tucson


Här händer det alltid mycket och så även sista veckan i januari.

En av de största husvagnsförsäljarna hade en stor mässa och bjöd på middag - en halv grillad kyckling med bröd, potatissallad och böner samt paj till kaffet. Vi hörde på levande musik.

Sen tog vi tillfället i akt och tittade in i några husbilar och "fifth wheels", där den ena var värre än den andra. Vi tittade i bara några stycken men såg 2 stycken med öppen spis (med gaslåga som såg "äkta" ut)! I övrigt hade de alla bekvämligheter man kan önska sig och det var lätt att hitta en fordon som man kunde bo i en längre tid "ute på vift". Men de kostade också - den dyraste husbil vi såg pris på var på USD=400.000 (2,8 milj kr!). En husbil var UTAN pris - behövde man fråga, hade man inte råd!

 

Ädla stenar?

Varje år kommer MASSOR av folk till Tucson från hela världen för stans "gemshow", ett slags mässa för mineralintresserade. Denna pågår inte bara på ETT ställe, utan över hela stan. Varje stor inköpscenter samt hotell med högaktning hade sin egen mässa med ett stort antal utställare. Mässan pågick i ett par veckor och jag skulle tro att det var i stort sett omöjligt att besöka samtliga utställare. Det var många ställen det inte gick att komma in på om man saknade s.k. "dealers license", ett slags tillstånd som ges till handlare eller stenslipare.

En överblick på en mycket liten del av ädelstensmässan.

Pärlor till salu vid ädelstensmässan

Vi besökte endast en temporärt visningshall som bestod av några jätte lika tält. Louie tog några bilder innan de bad honom sluta - det ansågs vara stor risk för spionage och att deras designs skulle bli stulna. 

På söndagskväll var det gospelsång i kyrkan och den var fullsatt. Vi kom en halvtimme innan den började och fick nästan de sista sittplatserna. Det var två kyrkor i stan som sponsrade evenemanget, men sångare från ännu fler kyrkor medverkade. Den varade i 2 timmar.

Följande kväll kom några medlemmar från Tucson Garden Railway Society som visade bilder och pratade om hur man kan sätta igång en sådan aktivitet. Den nybildade modelltågsförening i parken får disponera en bit mark om de vill bygga upp en sådan bana. De fick bra tips också om hur man bygger hus i rätt skala. Tågbanan är i s.k. "G" skala och tågen heter Lehmann och tillverkas i Tyskland. Sen var det dags att åka vidare . . .

"Boys and their toys" - män är aldrig så vuxna utan att de tycker det är kul att leka med tåg.

Trädgårdstågföreningen visar upp modeller de byggde själva.
 

Hälsningar 
Myra  

Till toppen 

 

Resebrev nr: 9 - Phoenix - Wickenburg

Den 1 feb körde vi upp till Phoenix där vi besökte Myras moster och en kusin. Moster Grace är över 90 år och bor på ett särskilt boende för äldre, som är uppdelat i 3 delar. Hon har 2 rum och kök, med egen tvättmaskin och torktumlare, samt en liten uteplats. På några stegs avstånd finns även en restaurangdel där de inneboende får gärna äta om de vill. 

05020107.JPG (28823 byte)

Där finns en utomhuspool, eget bibliotek samt ett stort antal aktiviteter för dem som vill. Några egna bussar kör även de inneboende till köpcentra, kyrka eller helt enkelt på organiserade utflykter. 

När man behöver vård finns en del som kan liknas med Solgården och den sista delen liknar långvården. Jag skulle gärna tänka mig att bo där om ca 25 år!

Nästa dag körde vi till Wickenburg (grundad 1863 i samband med en guldrush som började 1862), en trevlig liten västernstad mellan Phoenix och Las Vegas. Vi frågade på turistinformationen efter ett lämpligt övernattningsställe. Vi fick en lista över motell, men de hade inga priser. Damen rekommenderade en som heter "Super 8" -- en franchisekedje av motell med egna ägare. Vi fick prisuppgift och tyckte det var rimligt och sen ställde vi en fråga eftersom vi utgick ifrån att hon skulle känna till mycket folk på orten. Vi kände ett par sedan sent 60-talet som vi spelade bridge med. Vi tappade kontakt med dem men hörde att de flyttade till Wickenburg. Döm vår förvåning när vi fick svaret "Han äger Super 8-motellet, så det var väl meningen att ni skulle bo just där."

Vi checkade in på motellet och bad sen att få prata med vår bekant. Han var så klart inte inne, så vi bad henne att vidarebefordra ett meddelande, då vi skulle bara bo där en natt och ville gärna träffa dem -- om de nu kom ihåg oss. Så fort vi kom in på rummet ringde telefonen och det var damen i receptionen som meddelade oss att Myron ville att vi skulle komma ner till hans ladugård som ligger bakom motellet. Hon hade sagt till honom att "dina vänner ifrån Sverige är här" precis som om vi var väntade! Han och hans fru Betsy blev förvånade men glada att se oss. 

De skulle ha en "cookout" (mat lagad över öppen eld ute i det fria) nere vid ladugården på kvällen, så vi blev genast inbjudna till en mycket trevlig fest för att fira en Mexikansk helg. Barnen som var med fick slå på en "pinata" med godis i, som de tyckte var roligt.

05020228.JPG (19027 byte)05020230.JPG (18619 byte)

Barnen som försöker slå ner sin pinata för att komma åt godiset inuti.
Betsy & Myron kollar kvällsmaten lagad över öppen eld.

De är "hästfolk" ifrån Montana -- han en pensionerad bankman och hon en barnmorska. Det var roligt att se fordonet som de kör med när de ska ut på långfärd med hästarna. Det är en "fifth wheel" som består av en hästtransport för 3 hästar samt en bostadsdel med sovavdelning, kök och bad med dusch.

05020205.JPG (30196 byte)05020208.JPG (21655 byte)

Sovavdelningen i Myron & Betsys fifth wheel in Wickenburg 
Utvändigt på häst/husvagn med hästavdelningen längst bak

 

Motellet har prägel av en västernstad och vi kände igen Myrons västernkonstsamling.

Nästa dag körde vi vidare till Las Vegas . . .

 

Hälsningar 
Myra  

Till toppen

 

Resebrev nr: 10 -- Avstickare till Las Vegas

 

05020318.JPG (63114 byte)

För att komma till Las Vegas från Arizona fick vi köra över Hoover Dam. Den är ca 220 m hög, 380 m bred, och 2,5 milj kubikmeter betong användes. Man kör över den som en bro. Trafikbelastningen har ökat så pass att en ny bro är under uppförande. Stundtals är det långa köer.

Väl inne i Las Vegas bodde vi mitt i smeten på Harrah's. Vi gick längs gatan med de största hotellen, den ena värre än den andra. För att nämna några, finns Sahara, Flamingo och Ceasar's Palace. Vi såg stora vattenfall, piratfartyg, och åkte en enspårsbana (monorail) där man såg ner över livet på stan. Det var lika upplyst på natten som på dagen och gatubelysning släktes inte förrän solen kom upp.

05020413.JPG (43320 byte)

Las Vegas?

Att besöka Las Vegas är som att besöka världens storstäder. Där hittas bl.a. New York City, Paris och Venedig. Underhållning finns det gott om med shower som Mama Mia, Chippendales och så klart imitatörer av såväl kända som relativt okända stjärnor.

05020337.JPG (48181 byte)

Många åker till Las Vegas för att gifta sig. Här finns "vigselkapell" som är stämningsfulla och andra där kända person såsom Elvis är med. 

Enl. lag i USA måste man genomgå vissa laboratorietester för könssjukdomar innan man får en "licens" för att kunna gifta sig (detta tillkom dock inte i samband med aids, utan har funnits MYCKET längre). Delstaten Nevada har sedan ett STORT antal år specialiserat sig på "snabba vigslar" genom att korta ner väntetiden. Samma sak gäller skilsmässor, varför det förr var modet att åka till Las Vegas då en skilsmässa i andra delstater kunde ta ett år eller mer. De flesta delstater har dock kortat ner väntetiden väsentligt.

05020340.JPG (16944 byte)

Vi åkte högt upp i en byggnad som kallas för "Stratosphere" (stratosfären) på kvällen och såg ner på den upplysta staden.

05020345.JPG (42060 byte)

Las Vegas by night

Kasinon stänger aldrig och inifrån märks inte om det är dag eller natt ute. De är så stora så att det känns som om man kommer aldrig till andra sidan. Det finns antagligen många olika spel, men vi spelade endast $1 i en enarmad bandit och den dollarn fick vi inte med oss hem. 

Där finns tillräckligt mycket här att göra för att behöva flera veckor för att endast skrapa på ytan. Mitt mål var dock endast att känna på stämningen, varför det räckte gott och väl med ett dygn!

Nästa dag åkte vi vidare till Sedona . . .

 

Hälsningar 
Myra  

Till toppen

 

Resebrev nr: 11 - Sedona

Vi lämnade Las Vegas vid lunchtiden och körde åter över Hoover Dam mot Arizona och över snöklädda berg för att komma till Flagstaff. För att komma vidare till Sedona fick vi köra igenom natursköna Oak Creek Canyon, ca 50 km och som består till stor del av serpentinväg. Vi körde den flera gånger under veckan och upptäckte alltid något vi inte hade lagt märke till förut.

Sedona är ingenstans man "kör igenom" på väg någon annanstans. Dit kör man helt enkelt till.  Den har växt från drygt 7 tusen invånare 1990 till nästan 11 tusen 2003. Numera kommer ca 4 milj turister årligen, så de är duktiga på att marknadsföra turism. Ca 49% av arealen tillhör Coconino naturreservat, varför större delen av turism kretsar kring naturen.

05020607.JPG (37056 byte)

Sedona framför natursköna röda berg. Västernfilmer har gjorts även här, men det går inte att hitta några kvarlevor i form av en gammal västernstad som i Tucson. John Wayne har filmat ett par filmer även här. Hela dalgången är känd för sina röda sten, som känns lätt igen från såväl västernfilmer som reklamfilm.

Sedona har ett behagligt klimat, då det ligger i gränslandet mellan två klimatzoner och har därför växt- och djurliv från bägge. Det blir därför inte heller lika het på sommaren som i Tucson eller Phoenix men inte heller så kallt på vintern med snö som i närbelägna Flagstaff. Det kunde vara ganska kallt på morgonen då vi märkte is på vindrutan en morgon, men det blev ändå i regel ca 15 grader eller mer uppåt dagen.

05020608.JPG (47914 byte)

Shopping i Sedona -- de röda sten kommer igen överallt

 

Vi, precis som många andra turister, trodde att "Sedona" var ett indiannamn, men så är inte fallet. En av de första invånare, T. C. Schnebly drev med sin fru det första hotell i dalen och blev uppmanad av de övriga invånarna att etablera ett postkontor för att slippa behöver hämta posten i Flagstaff. Han försökte med att anmäla vedertagna namn som "Red Rock Crossing" och "Schnebly Station", men fick varje gång beskedet att namnet var för långt för att passa in på en poststämpel. T. C. Schneblys bror föreslog då att han skulle skicka in namnet på sin fru, vilket gjordes och så blev namnet på orten Sedona. Sedonas föräldrar hade hittat på namnet och invånarna idag är mycket glada över att de inte döpte henne till Maria!

05020614.JPG (23164 byte)

Louie vid sidan om en bronsstaty av en cowboy som målar av naturen -- även den lilla flickan är av brons. Sedona har blivit en stor konstnärskoloni där det går att köpa allehanda konstverk till förmånliga priser.

Vi körde ut några dagsturer, men de flesta kommer i senare avsnitt. En dag körde vi dock mot "Petrified Forest" (förstenad skog) och även till några småorter.

05020509.JPG (55990 byte)05020514.JPG (32250 byte)

Myra mitt bland några förstenade trädstubbar.
Louie framför en stor väggmålning med västernmotiv

 

En dag körde vi till Grand Canyon . . .

 

Hälsningar 
Myra  

Till toppen

 

Resebrev nr: 12 -- Grand Canyon

Dagen vi bestämde oss för att köra upp till Grand Canyon hittade vi is på vindrutan. Jag bävade för hur det skulle vara att köra uppför serpentinvägen genom Oak Creek Canyon mot Flagstaff med sommardäck! Vägverket hade dock varit ute och saltat och alla körde MYCKET försiktigt.

05020801.JPG (55749 byte)

Snöklädda träd vid toppen av serpentinvägen mellan Sedona och Flagstaff. Utsikten var bedårande hela vägen med snöklädda träd och jag fick därför påminna Louie att hålla ögonen på vägbanan och inte titta på allt snö runtomkring. 

05020815.JPG (52372 byte)

Utsikt över övre delen av serpentinvägen. Högst uppe på serpentinvägen finns en utsiktspunkt där man ser en bit ner i dalen. Som tur var, hade vi bättre vägar upp till Grand Canyon (148 km) även om vi såg snö.

Det finns många historier om hur Grand Canyon formades -- enl. en var det en skotte som tappade en penny (femöring) och som fortfarande letar . . .

05020824.JPG (51652 byte)

Det var egentligen Coloradofloden som skar ut den över 3-6 miljoner år. Dalgången är ca 450 km lång, 1600 meter djup och 16-29 km bred! Som en av världens sju viktigaste naturunderverk, fick den status som naturreservat redan 1908 och nationalpark 1919. Den täcker 4921 km2 och befolkas av 5 indianstammar (Hopi, Navajo, Havasupai, Paiute och Hualapai).

05020826.JPG (45804 byte)

Min syster berättade att hon besökte den under ett åskväder och hur vackert det glittrade när solen kom fram och visade 2 st regnbågar. Detta var första gången jag fick se den med snö och det var inte heller dåligt. Det allra bästa är att även uppleva solupp- och nedgångar.

05020830.JPG (38078 byte)

Det var sommar sist vi besökte nationalparken och då var det oerhört mycket folk. Då gick bussar längs vägen i den känsligaste delen och där fick man inte köra. Nu på vintern var det mera lagom med folk och vi fick själva köra ut längs kanten.

Det finns även möjlighet att övernatta nära kanten där man kan se ner i dalgången från soluppgång till solnedgång. Just nu håller de febrilt på att renovera en av de äldsta hotellen vid kanten så det ska stå klart inför turistanstormningen till sommaren.

05020879.JPG (47491 byte)05020886.JPG (30695 byte)

Dalgången ser annorlunda ut såväl på olika tider på dygnet som vid olika väderlek. 

Vår svärson och hans pappa gick ner i dalen förra året och övernattade nere vid Coloradofloden. Det var visst en upplevelse. Det tog 4 timmar ner och 8 timmar upp. Det går även att åka åsna ner, men det påstås vara jobbigare. Annars får man flyga ner, det går INTE att köra ner även om det är i USA där det annars går att köra överallt!

05020888.JPG (37160 byte)

Ett gammalt utsiktstorn vid kanten av Grand Canyon

Snön var borta från trädtopparna när vi körde serpentinvägen ner till Sedona på kvällen och det var inga som helst problem med att köra med sommardäck. Nere i Phoenix där vi hyrde bilen har de ju aldrig snö!

Hälsningar 
Myra  

Till toppen

 

Resebrev nr: 13 -- Jerome & Verde Canyon

En förmiddag körde vi till den närbelägna spökstaden Jerome. Den blev snabbt en tältstad när främst koppar men även silver och lite guld upptäcktes 1876. Då låg närmsta järnvägsstation i Pueblo, Colorado. I 1882 färdigställdes en ny bana till Jerome. År 1883 köptes de små gruvlotterna upp och United Verde Mining (Förenade Verde Brytning, där "verde" betyder "grön" och är också namnet på dalgången) bildades. Husen klänger sig fast högt uppe vid "Cleopatra Hill" ovanför gruvan. Staden var mycket vild och den var en verklig "boom town" med snabb utveckling och snabbt expanderande. 

05020918.JPG (50122 byte)

Jerome -- till höger en gammal bordell där man numera köper souvenirer. År 1910 kallades den för "the wickedest town in America", den syndigaste samhälle i USA. Då var inte endast kortspel normen, utan även prostitution, saloons och eldstrider mitt i gatan tillhörde det vardagliga. Folk kom från hela världen, staden var en verklig smältdegel.

Det var också ett äkta brukssamhälle. Alla i stan var beroende av gruvan. Mycket pengar cirkulerade i stan och mycket malm fraktades ut. Det påstås att den lade grunden för delstatens finanser. Arizona blev en delstat den 14 februari 1912.

05020920.JPG (45145 byte)

Byggnaderna var av trä och stan eldhärjades regelbundet. Det ansågs för dyrt att ha en organiserad brandkår! Även jordskred (orsakad av dynamitsprängningar i gruvan) gjorde sitt för att ödelägga, då bl.a. stans häkte flyttades ett kvarter längre ner, nästan 80 m nerför berget. Men Jerome byggdes alltid upp på nytt. 

Gruvan stängdes med jämna mellanrum när malmpriset sjönk, för att öppnas på nytt en tid därefter. Gruvan stängdes dock för gott 1953 och stan avbefolkades. Från ca 15 000 invånare på 1920-talet var det inte mer än 50 invånare vid slutet av 1960-talet.

Stans historiesällskap (The Jerome Historical Society) bildades och de bevarade husen genom att bevaka mot vandalisering samt vädrets makter. Gruvägarens herrgård blev en delstatspark i 1965 och hela staden fick benämning av nationalhistorisk sevärdhet 1976. På 1960- och 70-talen blev stan en tillflyktsort för konstnärer. De nyanlända deltog med renoveringsarbetet och öppnade övergivna lokaler för att sälja sina varor. Tillsammans med de gamla invånarna som var kvar återskapades ett liv i stan. Idag bor knappt 500 i stan och den sjuder med liv -- nyfikna turister som kommer för att titta på "spökstaden" och för att handla konst och konsthantverk i de gamla minnesmärkta byggnaderna som står kvar. Det är roligt att läsa plakat på utsidan av husen som kungör vad huset först användes till.

Idag hittas författare, konstnärer, hantverkare, musiker, historiker och familjer boende i Jerome. Den är numera fridfull, färgstark och ett frodigt samhälle som lockar till sig fler. OCH det finns en brandkår nu!

Det påstås att gruvan är fortfarande i ordning och kan öppnas igen närsomhelst kopparpriset stiger så pass att det är lönt att bryta. Just nu är det dock billigare att köpa från andra länder.

05020941.JPG (43037 byte)

Verde Canyon Railroad -- tåget på väg in i en 200 m lång tunnel, som 25 svenskar borrade på 6 månader!

På eftermiddagen körde vi några få kilometer till Clarkdale, där det går att åka Verde Canyon Railroad genom en naturskön dalgång som är nästan som en miniatyr Grand Canyon. Inga vägar går igenom dalen, så tåget är enda sättet att se den på.

MEN varför bygga en tågbana ute på vischan där inget verkar hända?

År 1888 köptes United Verde Mine i Jerome av senatorn William C. Clark från Montana. Efter ca 7 år gjorde han en nettovinst på $1 miljon dollar per månad! Han fick då veta att den allra rikaste malmåder låg direkt under malmsmältaren. 

05020943.JPG (38779 byte)

En ny smältare byggdes längre ner och tre nya tågbanor byggdes för att frakta malmen, inklusive den som går igenom Verdedalen. Den är 61 km till Clarkdale, där en ny smältare byggdes direkt under Jeromes gruva. Byn döptes efter senatorn Clark.

Smältaren användes fram till 1952 och den sista 120 m skorstenen jämnades med marken 1962 och signalerade slutet på ett tidevarv. Samhället Clarkdale lever dock vidare och fröjder.

05020954.JPG (43784 byte)

Järnvägen byggdes på ett år, färdigt 1912 -- en mirakel på den tiden. 

Det krävde 250 män som använde 200 mulåsnor, hackor och skyfflar samt MASSOR av explosive ämnen. Kostnaden uppgick till $1,3 milj dollar. Samma bygge idag skulle kosta mer än $40 milj dollar (ca 280 milj kr).

05020962.JPG (54587 byte)

Som turistattraktion började tåget gå i november 1990. Det tar 4 timmar att åka tur och retur 5 mil genom en av de vackraste delarna av Arizona med mottot "It's not the destination . . . it's the journey" (ungefär "det är inte slutmålet som räknas, utan resan dit").

Det var verkligen en upplevelse som kan rekommenderas, inte bara för tågälskare som Louie.

Hälsningar 
Myra  

Till toppen 

 

Berättelsen fortsätter i Texas . . .

 

Home ] Up ]

Copyright © 2005-2011
Updated: 2008-04-06